Vill bara bli förstådd!

Det är det enda jag vill, att bli förstådd. Men just nu känns det som om nästan ingen förstår mig.. Har mått dåligt ett bra tag nu, men har inte visat det så tydligt.. Hållt det inom mig, men nu har jag spruckit. Orkar inte med allt det här med min granne och att allt  det här har hållt på så länge. Det är inte mitt fel att han sina utbrott och skapar drama så att personalen måste kalla på polis. Det är inte mitt fel att det har hållt på så här länge... Hatar det. ALLT!
Och det känns inte alls som om personalen förstår mig, de bara frågar hela tiden vad det är som är fel. Varför jag mår så dåligt. Visst fattar de att det har att göra med min granne, ,men de fattar inte att det verkligen är  så stort som det är. Hur mycket det påverkar mig på alla sätt. Pappa är hemma nu och jag är hemma i Hökis och just nu mår jag otroligt dåligt. Så dåligt att jag inte ens orkar gå ut. Vill inte visa mig för folk för jag känner mig ful och tjock. Pappa kom nyss hem från att han hade varit ute på stan och så säger han att han och jag ska åka ut en runda.. Han förstår inte hur jobbigt det är för mig. Och hur jobbigt det känns att säga nej till honom och att vi bråkar när jag inte träffar honom så ofta. För de som inte känner mig så kan jag berätta att min pappa just nu jobbar i Sydafrika. Han kommer att vara hemma nu i tre veckor.
Sen träffar jag inte honom igen förens till jul.
Det känns alltid som att allt rasar så fort jag börjar känna att allt håller på att bli bättre.
Det är ju personalen som inte har tagit detta problemet på allvar som har gjort att det har blivit för mycket för mig att hantera och så undrar det vad de kan göra för att hjälpa mig.. Fuck you!!!
Känner inte alls som att jag vill bo kvar där längre. Det känns inte tryggt  eller behagligt att träffa varken min granne en personalen. De säger att det vill det bästa för mig, men det har jag hört många gånger förut och det känns jämt som att det hittar på ursäkter för min grannes beteende. De säger: Det är så här det är att bo på ett boende. I helvete heller..
Nånstans går gränsen och den är redan överskriden för länge sen... Jag har inte klagat mycket alls inann och fått stå ut med mycket men nu är det nog. Det tar död på mig... Att det ska vara så svårt att förstå!!!
//Marielle

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0