Enough
Nu får det vara nog... jag orkar inte längre med den här känslan. Tror att jag har magkatarr, men det är inget som är fastställt. Har varit hos min husläkare, men de hittar inget fel. Jag hade en till tid inbokad nästa vecka den 3 dec. Men jag ville ha en tidigare tid så jag ringde igår till st:eriks, men min läkare var såklart inte inne denna dagen. Och han skulle inte vara där på torsdag och fredag heller, så det är bara den 3e som gäller. Fick iaf reda på mina provsvar som jag hade gjort förra gången jag var där. De visade inget fel på dem heller. just shoot me...
Jag ber om ursäkt för mitt "glada" humör. Är bara så himla trött på det här,har inte jobbat nu på två veckor och jag tänkte vara hemma den här veckan också, men nästa vecka får det vara nog. Har ju köpt på mig alla möjliga grejer som ska vara bra för magen. Hoppas att de kommer att hjälpa nåt. Saknar som sagt barnen jätte mycket. Dem ger så mycket kärlek och energi till en, även fast de ibland tar energi från en också=).
Ikväll ska jag promenera till Körövningen. Tar med mig en personal som sällskap. Ska bli så himla kul att komma igång med kören igen och sjunga. På lördag ska det bli Adventskonsert i Kungsholmskyrka. Förut hade jag bestämt mig för att inte vara med och sjunga för att vi ska sjunga spanska spalmer och det var jätte länge sen jag övade på dem,men igår fick jag mig en tankeställare.. Får se hur det går ikväll på övningen. De är ju himla roliga att sjunga.
Satt vid datorn igårkväll och lyssnade på original låtarna, de är himla bra asså. Hoppas vi kan komma något i närheten till det. Vi får helt enkellt göra vårt bästa.
Förhoppningsvis så kan en personal följa med mig till konserten på lördag,men jag vill inte hoppas för mycket.
Har pratat med Bine också,men hon visste inte om hon kunde än.
Känner lite skuldkänslor för att jag och syrran inte har kommit iväg till småland än. Vi har fått boka om och om igen.
Men jag vill jätte gärna komma iväg till småland. Titta på fasters nya häst Musse och så.
Min "stökiga" granne har flyttat nu också. Känns väldigt konstigt... Ibland känns det nästan som att det är mitt fel att han var tvungen att flytta,men jag vet innerst inne att det inte är så. Även fast han var en plåga otaliga gånger så tyckte jag faktiskt om honom. Hoppas han får det bra på det nya stället. Önskar honom all lycka i livet!
Detta får avsluta dagens inlägg. Tack för att ni lyssnar!
//Er marielle
Ibland är det motigt! Men bra att du kämpar på.