Go och Glad Kexchoklad

Likadant varje vecka, beslutångest för om ska jag gå upp eller inte. Jag vill det för min egen skull, men inte om du eller de andra inte riktigt vill det. Du är ju bara där för att du måste, men jag har ett val.. Ska jag göra de andra nöjda eller mig själv?? Jag har inte svaret... Jag vill inte att de ska få för sig massa saker bara för att jag trivs i ditt sällskap, det gör jag med många, men jag kan bara inte låta bli att känna en rädsla för att man ska bli dömd för hur man beter sig mot varandra.  Please, make my life a little bit easier!!!

Ikväll såg jag på en dokumentär som fick mig att tänka tillbaka på en jobbig händelse. Jag kände för att berätta om och prata om det.. Hoppas att jag inte kommer ångra att jag berättade det för dig, men jag kände mig så taskig om jag inte skulle berätta när du satt där och vi pratade om det. Svårt att veta vad man ska säga som svar och hur man ska vara, jag förstår det. Synd bara att det skulle hända just den här kvällen när jag inte kan få det stödet som jag riktigt behöver.
Något som jag har att se fram emot iaf är utgång på fredag, vi kanske ska till Garbo. Det är omgjort där och det var länge sen man var där. Hoppas att vi ses där, så  shejkar vi loss  tillsammans =)

Var i skolan idag, tillbaka efter en vecka hemma. Det kändes helt ok, inte så värst mycket som jag hade missat och jag fick återigen beröm av Richard, men inte ens det kan glädja mig på djupet. Känns som att jag går i en dimma just nu. Så mycket som händer runt omkring mig och jag befinner mig i en bubbla och betraktar allt och alla inifrån. Det har känts väldigt tungt ett tag och det känns som att alla kanske vill mig lite för väl på sistone. Inte så att jag inte uppskattar dem som vill mig väl, men ibland behöver mig bearbeta och komma över saker själv. Jag måste hylla min familj som trots att dem inte befinner sig i närheten, utan på alla möjliga platser i världen så finns de här för att stötta mig när jag behöver dem som mest. Ska även tacka mina fina vänner för att ni finns hos mig och orkar lyssna på mitt babbel=) Vet att det kan bli lite mycket ibland.
Jag har kommit in på barn och fritidsprogrammet som jag sökte till, men jag har inte riktigt kommit dit mentalt än. Har så mycket annat att tänka på just nu... Hur som helst så är det inbokat ett möte för studieplanering med läraren på mån. Jag är verkligen jätte glad och tycker att det ska bli spännande, men jag känner att jag inte riktigt kan glädjas över det än. Just nu känns allt bara så trögt och jobbigt, men jag kämpar på och "det" samtalet kommer att bli av( antar att det är det som krävs så att alla blir nöjda), jag går till skolan( Deniz saknade dig idag) och det som verkligen får mig att må bra är när jag kommer till barnen.
Barnen kan alltid få mig på bra humör, och man kan glömma alla bekymmer för en stund.
I nuläget så fokuserar jag på att göra saker som får mig att må bra, som att umgås med familj och vänner. Personer som verkligen känner mig på djupet och som man kan vara sig själv med, vare sig man är glad,ledsen eller arg. Jag överlever!!!

Everytime you bring it up,
Youré making it harder for me to stop

Stop feeling these emotions for you,
this time I hope I can follow it through

It´s hard but I have to be strong,
this has been taking for far to long

It feels like everyone knows how I feel,
they say these feelings are no big deal

I just wish they could leave me alone,
I want to be able to call my life as my own

I need to but I´m not ready to let go,
and that´s what hurts so now you know

Jag orkar som sagt inte mer just nu.. Nu har jag fått sagt det som jag ville, det är över. Om du vill att jag ska gå vidare så måste du låta mig försöka göra det också. Jag lever mitt liv och du lever ditt liv. Vill inte ha det så egentligen, men det är nödvändigt.. Vill bara komma bort just nu, för allt i världen inte vara just HÄR!
Och jag blir så trött på att varje gång jag säger att jag mår dåligt så är det de första ni tänker på. Nej, jag har faktiskt annat i mitt liv. Allt handlar inte bara om det som händer inom de här murarna. Och jag är så trött på att behöva förklara det hela tiden. Bara tanken att veta vad ni nog nästan alltid tar upp och pratar om på konferansen när ni kommer till mig känns så jäkla utlämnande. Hatar det.. Låt mig för fan vara ego.. Jag vill vara ego..
För en gångs skull i alla fall. Jag vet att jag inte gör det lättare för mig själv ibland, men du gör det inte lättare för mig heller. Jag vet vad jag måste göra, och det känns tungt.