Go och Glad Kexchoklad

Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Det känns väldigt pinsamt att berätta detta, men har endå ett sånt behov av att någon ska höra mig. Jag har aldrig jobbat. Inget riktigt jobb iaf, och det känns bara så jobbigt när alla ens vänner har jobb och sitt på dagarna. På grund av min Asperger diagnos så har jag ju vissa saker jag inte klarar av lika bra som andra. Men det är även på grund av att de flesta syokonsulenter som jag har pratat med har ifrågasatt nästan varje grej jag sagt att jag velat göra. Och jag har förstås lyssnat på dem och tänkt att de har nog rätt.
Nu ska jag berätta om ett tillfälle som var väldigt jobbigt för mig. Var på möte med min psykriatriker och vi pratade om olika yrken och vad jag skulle vilja göra i framtiden. Tror att jag sa att jag gillade estetiska yrken som tex dekoratör.
Då så sa hon: Man måste ha ganska mycket skinn på näsan i en sån branch. Är du tuff? Du ser inte så tuff ut.
Och där satt jag tyst som en mus och visste inte vad jag skulle säga. Kände mig bara så förudmjukad.
Om det hade varit idag så skulle jag inte ha varit lika tyst utan sagt henne ett och annat.
Detta var inte bara en gång, utan hon knäckte mig väldigt lågt under några år och påpekade bara mina brister och fel.
Inget positivt med att ha AS eller lösningar på saker.  Det har gjort väldigt mycket till att jag inte har trott på mig själv.
Har fortfarande svårt med det ibland, men är på väg att bli starkare för varje dag som går. Sakta men säkert.
Nu känner jag att jag vill ta allt i min egen takt,, för att det passar för just mig. Men ibland är det extra svårt och jobbigt att acceptera att jag har en annan situation än andra kanske har. Just nu så går jag igenom en sådan period.
Men förhoppningsvis så kommer den gå över och jag får åter kraft att tro på mig själv.
Tack för att ni lyssnade!
//Marielle