Moving on!

Kan ju säga att dagen kunde ha börjat bättre, men jag klarade mig aif. Personalen som skulle ha följt med mig på ett möte råkade försova sig och jag fick åka själv. Visst var det inga problem, bara det att det känns som att allt kommer på en och samma gång och jag blir så jävla förbannad över det... Nu menar jag inte bara "försovningen" för det är en bagatell, utan att jag först mådde väldigt dåligt och fick dåligt samvete( vet att jag inte behöver, men jag är jag) över min gamla granne när han kom över på besök och berättade om sitt ställe som han bor på. Att han berättade om alla galna saker som händer där och vilka människor som bor där.. Det var bara en känsla som sköljde över mig att jag hade skickat iväg honom dit.. Sen skolan.. som inte blev riktigt som den goda starten jag hade hoppats på, men det ordnade sig till slut iaf, men jag kände mig nedstämd och när jag kom hem så fick jag veta detta... Alla visste.. De hade pratat om mig.. Jag var deras huvudämne, och helt plötligt tänkte jag att, nu vet jag hur det kändes för min förra granne att vara huvudämnet. Och det kändes inte bra..
Sen att jag på nåt sätt ska kunna smälta detta har tagit sina krafter, men jag är jätte glad över mina fina vänner och uppskattar att dem finns där när man behöver dem som allra mest!  För övrigt så måste jag bara tillläga att personalen som råkade försova sig imorse kom ner till mig senare idag och bad om ursäkt. Det var verkligen bra gjort tycker jag. Tack!  Nu har jag precis pratat med "högsta hönset" och jag är nöjd med mötet då jag kände att jag verkligen fick uttrycka mina åsikter och blev lyssnad på. Skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra just nu, men jag gör mitt bästa att hålla huvudet högt och blicka framåt. Imorn ska jag tillbaka till skolan igen( Suck) och ta tag i det, nästa grej...
I´m moving on with my life!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0