Sick and tired of...
Jag är trött på att det alltid ska vara på V-malms villkor. Som nydligen när en personal kom och sa att de hade flyttat på promenadtiden från kl 13 till 18 för att de har konferens på förmiddagen. Då säger de: Så vi tänkte promenad kl 18 istället! Inte att de frågar mig, som ska ta promenaden med dem om det passar mig... Nej, det gör det inte, och om det alltid ska vara bara om NI kan så går jag hellre ensam. Så beroende av er är jag inte!
Jag har aldrig begärt att ni ska ha tid över för mig, utan brukar jämt fråga försynt om det går bra att jag kan få stöd i si och så. Fast jag ju egentligen har rättighet till det och inte ska skämmas för att fråga.
Visst kan de senare komma och säga en annan tid samma dag, men jag tycker att de kan kolla upp alla lediga tider innan, och sedan säga dem som förslag. Eller inte lova för mycket från början.
Jag vill inte påstå att jag är beroende av dem, för det är jag inte, men jag brukar uppskatta deras sällskap ibland. Men på senare tid känns det väldigt mycket som att alla tar det för givet att jag ska vara med på utflykter och osv eller att jag ska komma upp till plan 2 varje kväll och sitta där och titta på tv. Viss, det gör jag gärna. Alltid kul med sällskap, men det kan börja kännas lite falskt och krystat ibland och jag undrar vad de skulle göra en dag då jag inte kommer upp alls, eller hör av mig heller för den delen. Det är det här som börjar kännas så jobbigt... Jag behöver inte deras stöd lika mycket längre och då känns det oftast som att jag bara har kontakt eller pratar med dem när jag kommer upp för att titta på tv på kvällarna.Jag kanske ska stanna hos mig istället?
Då börjar man undra och fundera på om det här är rätt ställe för mig längre, eller ska jag lämna över min plats till någon annan behövande?
Sen vill jag bara klargöra en sak, jag skulle aldrig ha kontakt privat med någon av personalen så länge jag bor här, hur trevliga de än är.
That´s it!
Jag har aldrig begärt att ni ska ha tid över för mig, utan brukar jämt fråga försynt om det går bra att jag kan få stöd i si och så. Fast jag ju egentligen har rättighet till det och inte ska skämmas för att fråga.
Visst kan de senare komma och säga en annan tid samma dag, men jag tycker att de kan kolla upp alla lediga tider innan, och sedan säga dem som förslag. Eller inte lova för mycket från början.
Jag vill inte påstå att jag är beroende av dem, för det är jag inte, men jag brukar uppskatta deras sällskap ibland. Men på senare tid känns det väldigt mycket som att alla tar det för givet att jag ska vara med på utflykter och osv eller att jag ska komma upp till plan 2 varje kväll och sitta där och titta på tv. Viss, det gör jag gärna. Alltid kul med sällskap, men det kan börja kännas lite falskt och krystat ibland och jag undrar vad de skulle göra en dag då jag inte kommer upp alls, eller hör av mig heller för den delen. Det är det här som börjar kännas så jobbigt... Jag behöver inte deras stöd lika mycket längre och då känns det oftast som att jag bara har kontakt eller pratar med dem när jag kommer upp för att titta på tv på kvällarna.Jag kanske ska stanna hos mig istället?
Då börjar man undra och fundera på om det här är rätt ställe för mig längre, eller ska jag lämna över min plats till någon annan behövande?
Sen vill jag bara klargöra en sak, jag skulle aldrig ha kontakt privat med någon av personalen så länge jag bor här, hur trevliga de än är.
That´s it!
Kommentarer
Trackback
