I´m not saying a word...

Sitter här hemma, förkyld och förvirrad." Så kan det gå, när inte haspen e på..."
Av någon anledning så känner jag mig alltid lika förbryllad på slutet av dagen... Varför vissa har så svårt att titta en i ögonen när man hälsar,  jag tittar alltid människor i ögonen när jag pratar med dem. Ler gör jag ofta också,både mot människor som jag känner och håller kär, och främmlingar jag möter på gatan. Och ikväll har jag lärt mig att genom att jag gör det, så är även jag en vardagshjälte! =)

Imorn hoppar jag över skolan, vilar upp mig istället så jag inte blir ennu mer sjuk nu lagom till jul och allt. Är inget viktigt endå, och dessutom så sa Richard att man antingen kunde komma imorn som sista dan, eller på torsdag.

I hope this time you don´t just leave without saying goodbye, cause that would break my heart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0