Go och Glad Kexchoklad

Jag kan bara inte komma över det här..
En person sa till mig att folk skulle ha gått ifrån mig vid det här laget för att jag blev upprörd över en sak. Eller jag tror att den personen även menade alla våra dunster under tiden som gått.
För det första så är man ingen dålig människa för att man blir upprörd över saker ibland. Vissa saker som man har rätt att bli upprörd över, och andra som man senare ångrar att man blev upprörd över.
Alla människor gör misstag ibland, och för det andra känns det väldigt fel att säga något sådant till någon som redan känner sig ensam.. Jag har mina kompisar såklart, som jag är mycket tacksam över, men det har känts ensamt och jobbigt utan min familj här, och jag har fått klara väldigt mycket på egen hand. Mycket som jag egentligen inte har orkat gå igenom själv, men jag har inte haft något val. Och jag har försökt hantera det på bästa sätt. Hur kan ni inte se det?? hur kan ni inte förstå att jag blir sårad av det ni säger?
Vissa stunder vet jag inte alls vart jag ska ta vägen, jag vill bara bli älskad för den jag är..
Jag försöker att inte vara personlig, men det är svårt. För det handlar om olika personer, det är inte något som alla gör. Det kan kännas så lätt att bara säga att man lägger allt bakom sig och går vidare.
Men hur kan man egentligen vara riktigt säker på att man aldrig någonsin kommer att titta tillbaka igen?
Jag bryr mig inte om att det ska vara proffsigt, jag bryr mig bara om att det ska komma från hjärtat.
Den här personen som sa dessa saker till mig, har fått mig att tvivla på mig själv, vem jag är som person.
Om jag är en bra människa, de kvittar att ni säger NU att även ni gör misstag, för ni har redan sagt orden och kan inte ta dem tillbaka. Ni (många av er från V)har mycket att leva upp till i mina ögon. Jag vill inte låta så kall som jag kanske gör, men jag har verkligen fått en krigsskada från alla våra "krig" och jag vill inte kämpa ensam längre!

I´m counting down the days