Om man endå vore en superhjälte!!!

Jag kom aldrig iväg till naprapaten idag, känner mig fortfarande förkyld. Och så har jag ont i rygg och mage(så som man får en gång i månaden). Som vanligt allt på en och samma gång...
Åkte själv in till akuten inatt. Hade sån otrolig värk i ryggen. Hade stoppat i mig så mycket alvedon som man får, men inget hjälpte. Visste egentligen inte vad det kunde göra för mig där, men var bara helt borta i huvudet och åkte in endå. Så klart kunde de inte hjälpa mig med så mycket där. Men fick prata med en sjuksyster iaf, och det var väl ganska bra. Kände mig bara så himla DUM när jag efter ca en kvart åkte därifrån igen. Inte ett dugg klarare i huvudet.
När jag kom hem så var jag helt slutkörd och somnade av utmattning. Sov ÄNTLIGEN länge, och ca kl 14 ringde MIN PAPPA. Var väldigt skönt att höra pappas röst, får mig alltid lugn. Pappa gjorde sin vanliga " predikan" som jag kallar det, hehe. Men en positiv " predikan". Får mig att tänka i andra perspektiv...
Jag har förstått att de här " förändringarna" som jag har haft under de senaste två åren, helt enkelt blivit för mycket.
Och jag tillåter mig inte att vara svag, utan ställer istället så höga krav på mig själv. Att jag bara ska ta alla nya förändringar och klara det galant, på en gång.
Men det kan jag inte göra för jag är inte nån superhjälte, BARA MÄNSKLIG!


Kommentarer
Postat av: Anna

Hej tjejen :) Var ett tag sen vi hördes och sågs men jag har känt mig lite off ett tag nu men hoppas de vänder nu när våren är här :)



Massa kramar till dig!

2009-03-31 @ 16:58:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0