Go och Glad Kexchoklad

Vet inte riktigt vad det är för nåt, kanske är det bara förkylningen som drar ner mig i de mörka hålorna men jag har känt att det är lite tungt just nu de senaste veckorna. Det känns lite som att jag har tappat bort mig själv och vad jag gör, vad jag vill göra, vad jag kan göra. Jag har varit hemma och förkyld nu hela veckan och det är säkert ett av anledningarna till att känner som jag känner just nu. Jag går till skolan två gånger i veckan, jag praktiserar två gånger i veckan, har möten och försöker däremellan att träffa mina kompisar som mycket jag kan. Men det känns just nu som att allt bara går som på räls, det går av sig självt. Men jag kan inte riktigt uppskatta det, om ni förstår vad jag menar. Eller det känns rättare sagt som att jag inte hinner uppskatta det.
Jag tänker på framtiden, kommer jag att kunna flytta härifrån som jag drömmer om nu. Skulle jag klara av det?
Jag kommer ihåg när jag hade sökt till folkhögskolan i Jönköping och rektorn ringde till mig. Hon sa" det står här i dina papper att du sökt till individuell linje, men vet du om att det finns en Aspergerklass här?" Ja, sa jag. "Ok, men du är inte intresserad av den?" Nej, det är jag inte.
 Jag valde att inte söka till Aspergerklassen därför att jag inte ville hamna i ett fack, som jag då så starkt kände att det var. Och det gör jag fortfarande på ett sätt..
Missförstå mig inte, jag tycker det är jätte bra att det verkligen finns såna saker som aspergerklasser och boendestöd som tex Frösunda. Men jag tror nog att det aldrig har varit något för mig, inte innerst inne iaf.
Vad jag inte gillade med aspergerklassen i Jönköping var att jag fick en sån känsla av att "de" var så avskärmade från resten av skolan. Jag bodde i en vanlig korridor, men de som gick i As-klassen bodde i ett litet rött hus, lite avskilt så där. "Den röda stugan där aspergerklassen bor" Nejj, det gillar jag inte riktigt.
Jag ångrar inte att jag tackade nej till att gå i as-klassen, och jag ångrar inte heller att jag tog lägenheten här på V-malm, men jag börjar nog tro att jag kanske snart har hämtat det som jag behöver här för att ta nästa steg.
Och det skrämmer mig lite..
Kommer jag då att tappa kontakten med alla snälla och trevliga människor som jag träffat genom det här stället?
Kommer jag kunna fortsätta ha kontakt med några? eller skulle det inte funka?
Jag har så många funderingar som snurrar runt i mitt huvud just nu...
I want to be found!