Go och Glad Kexchoklad

Nu är man hemkommen från några dagar i fjällen. Vi åkte iväg runt nio tiden och resan till Storulvån gick bra, men var lång..
.....och ...... var jätte duktiga som orkade köra bil så pass långt. Så klart stannade vi till ibland och åt m.m.

Det kändes hur bra som helst att vara tillbaka i fjällen och Storulvån, var några år sen jag var där sist..
Vi hade kommit överrens om att jag skulle , och behöva stanna hemma en dag och vila, men inte ville jag börja resan med att sitta inne första dan och se de andra gå iväg. Nej, nej det skulle aldrig komma på fråga.

Jag följde med ut första dan, och vårt mål denna dagen var Getryggen. Jag och ....... klarade oss så pass som halva vägen upp. Jag är ju fortfarande en liten halta-Lotta och vi tog faktiskt med oss kryckorna upp på fjället.
På vägen upp var de mest till nytta för andra än för mig, men på nedvägen kändes det lite skönt att ha lite att stödja sig på. Och snacka om att mitt knä och ben har fått kämpa... Mycket träning i att gå i trappor har det varit också. För ett skadat knä är fjällen den rätta medicinen :)

Andra dagen hade personalen varit så gulliga och verkligen tänkt på mig och tittat ut en runda vi kunde gå som jag skulle kunna klara. Dagen innan hade varit ganska mycket uppåt.
Där gick vi samma väg till hängbron där jag varit många gånger tidigare, och vi satte oss vid forsen och åt vår lunch och bara njöt av naturen. Jag blundade där jag satt och lyssnade på forsens brusande och bara VAR!
Jag gillar just fjällen för att man inte behöver bry sig så mycket om allt yttre och allt annat som när man tänker efter egentligen inte är så viktigt.. FAKTISKT!
Visst är det trevligt att se bra ut och göra sig fin ibland, vare sig det är för sig själv eller någon annan, men man glömmer lätt bort det som iaf JAG anser är det viktigaste, hur man är på insidan. Hur man är som människa och behandlar sig själv och sina medmänniskor.

Flög bort lite i mina egna tankar från tråden där, men ville bara sticka in med det.
Men detta var inte bara en helt vanlig dag, utan det var ...... födelsedag, och det firades med fika i Handöl och ett äventyr över en hängbro ;)

Tredje och sista vandringsdagen var det stopp för min del (nästan) och jag skulle stanna kvar på fjällstationen medans de andra skulle ge sig ut på en liten längre runda(trodde dem).
Vink, vink till de andra och sedan var de borta (nästan så att några tårar rann ner längs kinden) och jag försökte följa dem med blicken så långt jag kunde. Sen gick jag in och surfade lite på nätet på datorn vid ingången, efter det la jag mig ner en stund och försökte vila bort min huvudvärk jag hade fått.
Efter en stund kändes det något bättre och jag kände mig otroligt rastlös.. Vid tolvtiden stod jag inte ut längre, den här resan kunde bara inte sluta med att jag suttit inne en hel dag. Nej, jag vägrade att något sådant skulle få hända. Så i min egen hemlighet packade jag ner min lunch och saker i ryggsäcken och gav mig iväg, ensam som jag var.  Men jag gick inte såå långt, och jag gick hem ganska fort igen då jag såg dimman komma snabbt ner över fjällstopparna.  Bara ca en halvtimme senare kommer de plötsligt tillbaka, det hade gått fortare än de trodde att det skulle ta. Jag blev NÅGOT förvånad, men såklart glad över att få se dem igen.

Sedan bar det av hemmåt igen, och vi blev tvungna att ta farväl av vårt kära Storulvån och dess alla fina fjälltoppar som bara väntar på att bli bestigna. Det kändes lite tungt i hjärtat när vi körde därifrån, och nu vill jag bara tillbaka, tillbaka, tillbaka.......

Den här sommaren har både blivit som jag ville och inte.  Dem starkaste minnena från den här sommaren kommer definivt att vara seglingen med familjen och denna resan med boendet.

Minnen som kommer följa mig hela livet...